Jag tror inte någon av mina läsare har missat Universum. Det är minst 93 miljarder ljusår fett. Allt som finns i den fysiska verkligheten får plats i Universum*. Här är en bild (ej verklig storlek):

Handling

Det börjar med action, i form av en explosion och ljus, och sen är du fast om du gillar häftiga effekter. I 13.73 ± 0.12 miljarder år får du följa prologen som leder fram till huvudhandlingen på en planet i mitten. En kuslig stämning infinner sig när mitten plötsligt inte är mitten, varpå huvudpersonerna efter en stund dör när man minst anar det. Ändå är det inte slut där, utan man får utstå ytterligare några årmiljarders epilog utan intresse för den mänskliga åskådaren.

Omdöme

De flesta naturlagar och naturkonstanter är förvånansvärt samspelta, så jag anar försök till bestickning för högre betyg. Det finns tyvärr väldigt mycket tomt mörker där man inte har särskilt roligt som människa, men håller man sig till de fåtal platser där man överlever några decennier om man har tur så är det inte helt pjåkigt ändå.

Skulle man kritisera det på någon punkt så är det väldigt förutsägbart eftersom det mesta tycks följa strikta naturlagar som är förvånansvärt stabila. Samtidigt tycks det mesta vara väldigt kaotiskt, vilket ger ett förvirrat intryck.

Slutsats

Universum är. Dessutom är det lite läskigt.

Betyg

Efter misstanke om bestickning valde jag att inte dela ut något betyg.

*Universum är i denna recension inte definierat som allt som existerar eller kan existera, utan allt som förmår existera i samma fysiska verklighet som mig.

Jag har länge misstrott människor som påstår att inget finns där universum inte finns. Är det inte typiskt att det påstådda fenomenet bara råkar finnas precis utom räckhåll för vetenskaplig prövning? Så praktiskt för förespråkarna! Då kan ingen granska fenomenet med kritiska ögon.

Jag har länge anat att inget i själva verket är vaporware, ja faktiskt trodde jag inte på dess existens överhuvudtaget under flera år. Zen en dag fick jag tänka om. Jag insåg att eftersom inget inte stämde överens med mitt förnuft borde jag tro på inget, om jag accepterade de kloka orden:

Believe nothing, no matter where you read it, or who said it, no matter if I have said it, unless it agrees with your own reason and your own common sense.

-Buddha

Jag började därför tro, letade fram en försäljare och lade min beställning med öppet sinne.

Döm om min uteblivna förvåning när jag idag öppnade brevlådan: Där låg nothing, eller ingenting som det kallas på svenska. Apatisk i hågen beslutade jag mig för att dokumentera mina intryck i en revolutionerande recension!

Paketering

Förpackningen ger ett gediget intryck, och designen andas kvalitet.

Analys och kommentar

Paketet visar sig innehålla en gasblandning bestående av ungefär 78% kväve, 21% syre, 0.9% argon, 0.04% koldioxid och möjligen lite neon. Denna gasblandning är vanligt förekommande i jordens atmosfär och kallas oftast luft.

Jag känner mig besviken. Paketeringen gav större förväntningar än så här. Luft kan definitivt inte påstås vara nothing, som produkten missvisande kallas på engelska.

Falsk marknadsföring imponerar aldrig på undertecknad.

Betyg: 1/5

Hade paketet varit tomt hade jag gladeligen satt betyget 5/5. Diskrepansen mellan namnet på förpackningen och dess innehåll lockar mig nu istället att sätta 0/5. Det tjusiga höljet motiverar dock ett stegs höjning, eftersom substans inte är lika eftertraktat som utseende i dagens samhälle.

Efterskrift

Jag borde läst produktbeskrivningen lite noggrannare. Då hade jag kunnat bespara mig beställningen. I det finstilta står nämligen en brasklapp:

… despite ‘Nothing’ being nothing, it is of course packed with millions of protons, neutrons and what have you, which is pretty good for Nothing.

I detta inlägg tänkte jag ägna mig åt lite självkritik. Ibland skriver jag inlägg såsom dessa där jag försöker analysera min egen förmåga till analytiskt tänkande och kritisk granskning.

I inlägget hittas meningar av typen:

Detta är något som jag gillar.

Man kan inte vara säker på vad ”detta” syftar på, men man vet att jag gillar det. I inlägg av denna typ framkommer en bild av mig själv som på något sätt för tankarna till Escher. Detta är något som jag gillar.

Det finns även andra sidor jag gillar, såsom denna. Tyvärr tenderar dessa sidor att hålla en lite lägre nivå vad gäller språk och innehåll, vilket visar en annan sida av min personlighet. Jag är fullt medveten om att min medvetenhet är en illusion, och att jag i själva verket inte är medveten om vem jag är, och inser att ordet ”är” är lite för luddigt i detta sammanhang.

Detta fyndiga debattinlägg illustrerar mina insikter i citatet:

Min självkännedom överträffas endast av min objektivitet, och min förträfflighet endast av min ödmjukhet.

Med stöd av dessa insikter och analysen ovan ger jag mig själv betyget 4/5 för objektivitet och självkännedom, eftersom de flesta observatörer som försöker studera sig själv misslyckas. Betyget kunde ha höjts en aning om jag illustrerat mig själv med ett självporträtt.

Uppdatering (24/5 2008): Här är ett självporträtt och lite till:

Bloggen TT-kritik är ämnet för denna recension, som jag anlitats att skriva av rösterna i mitt huvud.

Utförande

Efter en närmare granskning finner jag bloggen vara under all kritik. En anonym skribent ägnar sig där åt att hävda Israels rätt i palestinafrågan, genom att kritisera TT för bristande objektivitet och professionalism. Här är ett exempel från den 4 mars 2008:

TT fortsätter konsekvent att dölja fakta kring våldet i och från Gaza, och att använda ett bloddrypande språk som alltid tycks ha udden riktad mot Israel.

Vidare i andra inlägg:

Enligt israeliska uppgifter var till och med 90% av alla dödade beväpnade medlemmar i terrorgrupper.

Förtjänar Hizbollah-terrorister att räknas som ”dödsoffer” mer än israeliska värnpliktiga?

På detta sätt fortsätter skribenten dag efter dag att insinuera att palestiniers liv är mindre värda än israelers liv. TT framställs som en lögnaktig organisation med en ondskefull agenda. Israeliska uppgifter bemödar hin* sig inte att granska närmare, utan här väljer hin att lita på det hin läser. Att ordet ”terrorist^®” är lika luddigt definierat som ordet ”häxa” var på medeltiden, och används på ungefär samma sätt av krigshetsare idag, verkar författaren inte bry sig om att reflektera över när hin raljerar över att TT låter bli att använda termen.

Vidare finns det ett antal andra frågor som man inte får svar på: Är detta skrivet av en bitter TT-konkurrent? Vilken politisk organisation representerar författaren (om någon)? Hur har hin gjort sitt urval av TT-artiklar? Har hin valt slumpmässiga artiklar för analys eller aktivt letat fram just de som styrker hypotesen?

Analys

Läser man bloggen i tron att man ska få njuta av saklig kritik av en nyhetsbyrå, blir man besviken. Man kan börja tro att TT är en palestinsk nyhetsbyrå, kanske driven av Hamas? Här är statistik över förekomsten av några slumpmässigt utvalda ord på bloggens startsida den 5 mars 2008:

• *israel*: 130
• *palestin*: 89
• *terror*: 48
• *usa*: 4
• *sverige*: 1

Jag hittade faktiskt inte ett enda blogginlägg som handlade om något annat än Israel/Palestina. Det är emellertid välkänt sedan tidigare att TT skriver även om annat.

Slutsats och betyg

När jag först klickade på länken såg jag fram emot att läsa saklig kritik om hur TT brister i sin nyhetsrapportering. Det hela föll på genomförandet, där för mycket fokus ägnades åt att dissekera ett ämne som debatterats tusentals gånger tidigare. Tyvärr övertygade inte argumenten denna gång, och bristande självinsikt drog ner intrycket. Slutbetyget kan inte bli annat än 1/5. Hade bloggen haft en mer passande titel, och en framtoning som bättre reflekterade innehållet kanske betyget kunde blivit högre.

*hin: Ett revolutionerande ord som jag uppfann häromdagen; ett könsneutralt han/hon, att användas när den/det inte känns tillräckligt personligt. (Patent pending.)